Powered by Max Banner Ads 

Köket

Köket börjar äntligen att ta form när gubben min kommer med sina verktyg och idéer :)
Har velat ha en hylla med kokböcker på, då tog han en lång tavellist som vi inte använde längre, sågade det itu det och *VIPPS* hade jag 2 mindre tavellister till mina kokböcker :) Lite golvlister, nya gardiner och andra minigrejer, så är köket klart sen. :)

(null)

Ögongodis

Inget godis/gött här ikväll, så då får det bli ett nyttigare godis – ögongodiset :D

Ursnygga ljus från Missoni.

(null)

(null)
Prydnadskudde från Missoni.

(null)

(null)
Sängkläder från Lexington.

(null)
Doftljus från Lexington.

Och så har vi dessa fantastiska ljus från Voluspa. Så himla vackra att se på, och doftar så himla gott.

(null)

(null)

(null)

(null)

Apropå doftljus så har jag insett rätt nyligen att jag samlar på doftljus från Yankee Candle. Upptäckte dessa underbara ljus för ca 6 år sedan och blev fast med en gång. För 5 år sedan var jag i Florida och lyckades hamna i en Yankee Candle-butik. Behöver jag säga att jag var i himmelriket? :D Jisses, vad jag köpte ljus…men knappt något till mig själv, det var visst roligare att handla till alla vänner. :)
Ett litet mini-fis-ljus fick jag med mig till mig själv :) Men sedan dess har jag köpt såååå otroligt många, olika doftljus från YC. En del tänder jag, men många förblir orörda i sin förpackning så jag kan gå och dofta på dem emellanåt :D

Nu skall jag drömma mig vidare i senaste numret av Sköna Hem.
Helst vill jag läsa baktidningar/bakbloggar, men eftersom jag triggas igång nåt så inni den av att läsa sådant så är det lika bra att låta bli, hur mycket det än kliar i fingrar/ögon om att få tillfredsställa hjärnan med sånt.
Så inredning och pyssel är min räddning från min ätstördhet :)

Gjutaahaa

Enda anledningen till att jag vill ha mer plusgrader ute nu, eller ett hus med källare/verkstad, är att jag kan köra igång med gjutningen igen. Men hus går bra med. Helst :P

(null)
Jäklar vad jag ska gjuta ägg i år. Har 30 tomma äggskal från förra året :D David fick tömma 30st godisägg, hehe :)

Lunch

Dagens lunch blev en hemmagjord caesarsallad. Skippade baconet eftersom jag först hade glömt bort det, sen var jag alldeles för lat för att steka det när jag väl kom på baconet. Sen gör det inget eftersom jag ändå hade sås, lite parmesanost och krutonger på salladen, så jag tyckte det kändes bra matigt ändå, utan bacon :)

(null)

Snuskigt gott! Har vart sugen på caesarsallad i flera veckor så det var extra gott med denna lunch idag :)

Inifrån mig.

Hittade en av mina lappar som jag skrivit ned en del punkter på från mina möten med kbt-psykologen på S:a Helena anorexi- och bulimimottagningen. Vill dela med mig lite av några punkter som jag måste tänka på varje dag, så fort jag börjar triggas igång på bakverk m.m. Punkter/tankar som skall gå på en 100-dels sekund. Jag skall alltså inte stå och klia mig i håret och fundera i 3 minuter vid varje tillfälle om jag verkligen ska/måste ha den där bullen i mig, utan det skall så här fort *knäpper med fingrarna* :) Ok, i början var det nästan så, att det tog tid, men det är för att man skall lära hjärnan att tänka på nytt sätt. Så i början tar det tid såklart :)

* När man triggas igång/får ett påslag – ta ett (mentalt) steg bakåt, lugna dig INTE för stunden med kakor/godis. Ta tiden: 1 minut, 2, 5, 10 minuter, då får man lite fokus på annat. När du stått emot påslaget – beröm dig själv: ”Fasen, vad bra/grym jag är!”.
Det låter töntigt, men det stärker en mer än vad man tror! Det som är så bra är att ingen annan hör dina tankar, så det är bara att ösa beröm över dig själv :)

* Det är ”bra” att man blir ”sugen”/får påslag/blir triggad och att man står emot direkt. För då syns gränsen tydligt på vad som är ”normalt” och inte normalt sug/påslag, denna tydliga gräns påminner dig om varför du inte skall falla tillbaka på det gamla, inlärda mönstret.
Än en gång: Lugna dig – ett steg bakåt – stå ut. Jobba, jobba, JOBBA med dessa tankar! Det är SÅ otroligt lätt att falla tillbaka till det gamla negativa mönstret/ den onda cirkeln.

Eftersom jag jobbar i ett kök där vi har en massa finfin hemlagad mat, hembakade kakor och desserter så blir det genast lite knivigare för min del med mina ätstörningar i ryggsäcken. Dessa 2 (av flera) punkter måste jag tänka på på jobbet dagligen – där det är som mest jobbigt, men även när jag går förbi bagerier m.m.
_____________________________________________________________

Några punkter som jag måste få in i mitt huvud ”på fritiden”:

* Värdera VARJE kroppsdel som ett sammanhang – dvs; var nöjd och glad med det du har, att alla dina kroppsdelar fungerar perfekt.

* Simningen – nytt synsätt på mig själv, snälla tankar. Visst, jag gillar inte alls att visa mig i badkläder, men än så länge har det bara vart pensionärer i badhuset när jag vart där så då är det lugnt :)

* När jag duschat -även på min väldigt smala tid- så har jag alltid haft äckel- och fetkänslor för min kropp (givetvis i spegeln också).  Det är ett GAMMALT och INVANT tankesätt.. som jag dessutom nästan blivit av med nu ÄNTLIGEN! :)

* Viktnedgångs”kickar” = oviktigt – JÄVLIGT oviktigt!!
Jag tror att de allra flesta känner igen sig där, oavsett om man har ätstörning eller ej. Men som i mitt fall så har det varit som ett beroende, att ständigt få det där jäkla minuset på våg OCH måttband. Det enda plusset som var godkänt var alla vikter i form av hantlar, maskiner och skivstänger jag ökade med på gymmet. Var det ett ynka plus runt magen på måttbandet eller om jag hade gått upp ett hg varje vecka som jag vägde och mätte mig – då hade jag ju misslyckats, jag behövde ständigt mina ”viktnedgångskickar” för att känna mig duktig/bra. Vågen/måttbandet hade lika gärna kunnat visa +10kg / +10cm på en vecka. Min besvikelse var lika stor.  Och då skulle man ju träna ÄNNU mer och äta ÄNNU mindre för att få minus på våg/måttband till veckan DÄRPÅ. Sjukt.
Det är en fantastisk känsla att inse detta nu att det var så J-A SJUKT det jag höll på med i nästan 10 års tid.

* Andra kickar i vardagen.
Min kbt-psykolog bad mig att hitta andra kickar i vardagen istället för viktminskning, som t.ex; vänner, pyssel, myskvällar med sambon.
Hon påminner mig väldigt ofta om att det som sitter på min kropp ÄR inte Carina. Att det är INSIDAN som alla mina nära och kära bryr sig om, inte min kropp.

________________________________________

Jag skulle kunna skriva en halv roman om allting vi pratat om på mottagningen, för det är så otroligt mycket, och då har jag ändå ”bara” varit där 1 gång/veckan sedan hösten 2013.
Dessa punkter jag skrivit om passar såklart inte alla, men kanske hjälper det någon. Sen kan jag förstå att det ser ”konstigt” ut att man skall tänka så, men jag kan tro att det är lättare att ta del av dessa punkter när man har själv har varit hos psykolog.
Nu svamlar jag bara.. har så mycket att tänka på så jag får nog ta och logga ut nu och samla mig :)

Är det något ni undrar över så tveka inte att fråga! Och som jag sagt 100 gånger innan – att be om hjälp och att få hjälp via en ätstörningsmottagning är det bästa,bästa,BÄSTA jag gjort! DET är att ta hand om sig själv – inte mitt forna jag med att jojo-banta, överträna och leta viktminskningskickar, överäta, spy m.m.

Kram på er

Mer ”history” om mig + artiklar som fantastiska Hanna Medin har skrivit om mig och mina problem finner ni HÄR och HÄR.

 

eatingdis

 

eatiin

 

Ps. För 2 veckor sedan kom det över mig att JAG, i höstas, valde att berätta för HELA personalen på jobbet (ca 30 pers) på ett av våra måndagsmöten, om mina ätstörningar och att jag får professionell hjälp för det. Frågan slog mig för 2 veckor sedan: -”Hur F-N vågade jag det?!!” :O Jag är stolt över att jag faktiskt gjorde det. Det var min sambo som sa att jag skulle må bra av om ”alla” visste om min sjukdom, att det skulle hjälpa mig under resans gång mot mitt tillfrisknande. Och tro 17 att han hade rätt! Jag gick ut med artikeln på Fb och att det var mig det handlade om, skakig som ett asplöv tryckte jag på ”Skicka”-knappen. Såå himla fin respons jag fick där och på andra sociala medier, mail, telefon, på stan – ÖVERALLT! T.o.m min sambo fick fina ord av sina kollegor om att jag vågade stå för min sjukdom, som är så tabubelagt.

C-vitamin

Fyller på kroppen med C-vitamin i form av nypressad blodapelsinjuice.

(null)
Känner mig bättre idag, men svettas ihjäl och blir slö så fort jag rör mig. Men men :)

Apropå inget:

(null)

(null)
Swish sa det bara, så hade Leo dragit med sig mitt lilla ritblock bakom mina böjda ben igår :P

Myyhys

Ligger på soffan och myser av gubbens närhet medans han svär till FIFA 15 :)
Blev riktigt dålig i torsdags, lite bättre igår och nu känner jag mig frisk igen men är d-ö-d-s-t-r-ö-t-t!! Ögonen har gått i kors på mig hela dagen, men hellre det än att vara sjuk :) Har inte fått nåt gjort idag heller med andra ord :)

Skall götta mig vidare här nu, har inte så mycket att komma med idag :)

IMG_4816.JPG
Snyggve

Pms-bägaren rann över

Japp, min pms-bägare rann över precis. Min fotograf-syster skickade 2 bilder till mig ikväll, 2 bilder från hennes väns dop. Å du milde, vilka vackra kort!! Åh! Jag började LIPA pga hur hon hade lyckats fånga känslorna från den lilla fina familjen på bild. Sedan kom nästa flodvåg av tårar över hur stolt jag är över min lillasyster :) Himla smidigt att ha en fotograf i familjen *hähä* :)
Så, denna gång var det inga rabiata pms-anfall, utan mer snyft-anfall. Jag gillar det sistnämnda bäst..och David likaså skulle jag tro ;) Fast å andra sidan så finns det ju alltid en ORSAK till varför man får sina pms-anfall, och det beror ju oftast på gubbarna, att dom inte gör vad man ber dem om, right?! :P

Nu skall jag sova :) Håll utkik på Fotograf Martina Rehns fb-sida imorgon. Då kommer bild 1/2 ut :)

Tjingeling!

IMG_4553.JPG
För att inte tala om i pms-tider!! ;) :P