Powered by Max Banner Ads 

”Ny” huvudgavel :)

Spetsgardin/”tyg”, en ”häftig pistol”, 2 katter som blev galet glada i spetstyget, och några smärre hjärtinfarkter på katterna senare så fick vi oss en ”ny” huvudgavel. Vill helst tapetsera om, men jag körde den lata varianten på att pimpa sovrummet ikväll :)

IMG_3938.JPG

Ps. Huvudgaveln är mycket finare i verkligheten än på bilden!

Snö

..ok, ingen snö nu.. men för 3 år sedan (precis på dan) , när jag tog denna bild, låg snön så fint överallt.

IMG_3785.JPG
Detta är min arbetsplats för den som undrar :) Hellidens slott / Hellidens folkhögskola. Köket ligger lite längre bak i byggnaden, på vänster sida. Där håller vi till varje dag :)

<3

Känner en sådan stor tacksamhet till allt jag har i mitt liv. Rik på kärlek från mannen i mitt liv, härlig familj, fina vänner (och inga intriger nånstans), världens roligaste jobb även om det inte är det bästa med tanke på ätstörningen. Jag har alla materiella ting jag önskat mig, och mer därtill (vilket givetvis inte är viktigt!!) . Mat på bordet varje dag, hela och fungerande kroppsdelar. Jag är så otroligt lyckligt lottad att alla pusselbitar har fallit på plats i mitt liv.

Hade ett väldigt konstigt förhållande innan :
Han – mycket dominant, manipulerande, expert på att skälla ut folk efter noter och hade ”ALDRIG” fel m.m, m.m. Stannar där.
Jag- rädd att säga ifrån (gjorde det en gång och aldrig mer igen..) och ”tassade på tå” för honom.
6,5 år tog det innan jag äntligen träffade David, min andra hälft.

David var den sista pusselbiten som fattades i mitt liv

Vet inte vad jag ville få ut av detta inlägg men..

Ta hand om varandra ♥

pusslpussl2

Saffranstryffel

Hittade ett recept med några år på nacken på nätet igår; Saffranstryffel. Givetvis var jag tvungen att testa att göra dessa små guldklimpar!

IMG_3722.JPG
Orkade inte rulla tryfflarna eftersom det blev så kletigt, så jag tog en minityll med rund öppning och spritsade små ”bajshögar” :) Dessa godbitar försvann fort! Tog med mig dem till Davids familj, och det sa bara *svoosch* så var det slut :P

Det enda man har i är lite grädde, saffran, vit choklad och smör. Man kan även ha cognac i, men det funkar kalasbra utan! :)

Att känna sig tillfreds med det man har

Jisses, vad dagarna går fort. Det känns som att det bara är måndag, torsdag och helg nu för tiden :S
Ligger för övrigt kvar i sängen i skrivandets stund :) Det är3:e gången på väldigt många år som jag vaknar så här sent, så det känns ändå ok :) Gubben är äntligen hemma efter att ha vart på utbildning i Gbg i veckan, så det är lite extra mysigt att ligga kvar bredvid honom och lyssna på hans djupa andetag. Rogivande <3

Skall väl ta och fixa lite brunch nu.
Tills vi hörs -snart- igen så får ni ta och beundra denna ursnygga topp som jag köpte igår :) :

IMG_3712.JPG
Var på stan igår med sambons lillasyster..och varje gång jag är i en klädaffär med henne så blir jag ALLTID några 100-lappar fattigare :P Men å andra sidan så blir jag några fina kläder rikare – och känslan av att känna sig fin, framförallt när jag ,tillfälligt, befinner mig i den storlek jag gör så är det lätt värt alla pengar i världen. Så ibland kan man faktiskt köpa sig lycka :) Hade jag varit i denna storlek utan att ha fått hjälp med min mentala bit på S:a Helena mottagningen, så hade visserligen inga kläder i världen fått mig att känna mig fin.
Man behöver jobba med sig själv, för att känna sig nöjd med det man har – oavsett kroppsstorlek. Jag känner mig mer tillfreds med min kropp nu när jag är som störst, än vad jag gjorde när jag var som minst och självsvälte mig (och sen all jojo-bantning, överträning, hetsätningar, kräkningar, tabletter, dieter om och om igen). Var ”fit” som bara den, urstark och ja..när jag idag ser bilderna på min forna form så ser jag att det är gränsen till ”otäckt”. David tycker inte alls om bilderna på mig från förr, även han tycker att det ser sjukt ut med min lilla kropp i förhållandet till mitt huvud.
Jag ser i mina ögon på bilderna, känner även inom mig, hur jävla dåligt jag mådde där i jakten på kilona och den ”perfekta” kroppen. I mina ögon på den tiden var jag fortfarande väldigt stor, trodde att jag var 3 storlekar större trots att jag hela tiden fick köpa mindre och mindre kläder.

Jisses, vad det banade iväg här. Fick just upp ögonen för att jag faktiskt, trots min tillfälliga stora övervikt, ÄR mer nöjd och tillfreds med min kropp idag än vad jag var när jag var som minst. Att jag har accepterat ”vadderingen” runtom kroppen, gillar den inte men accepterar att den finns där för tillfället.
Vilken känsla!! Hjälp! Åh, denna uppenbarelse måste jag berätta för min kbt-psykolog på mottagningen :D

Jag får fortfarande inte tänka på dieter, gymmet o så. Jag jobbar fortfarande med min självkänsla och sund inställning till mat och träning. Jag simmar fortfarande några gånger i veckan, världens bästa terapi! :)
Apropå terapi så har jag nu gått till S:a Helena anorexi- & bulimimottagningen i 1 år och 1 månad. De första månaderna var de jobbigaste i mitt liv, men på ett bra sätt då det SKA vara jobbigt att lägga om ett beteende. Har nämnt den meningen många gånger, men vill verkligen få några att förstå att det ÄR värt det. Hellre några månader nära botten (samtidigt som man har professionell hjälp vid sidan av) och sakta men säkert bygga upp sig själv , än att leva i klorna på en ätstörning resten av livet.

Heh, det blev visst ett mer personligare inlägg än vad jag hade tänkt mig :)

NU skall jag fixa lite mat här :)

Ta hand om er, gofisar <3 :)

Lysande stubbe

Förra veckan gjorde min kollega en jättefin urholkad stubbe som hon borrat på sidorna och sedan satt en ljusslinga i borrhålen.
Jag var givetvis tvungen att göra en själv! Åkte ut till min mor och styvfar. De har en megastor gård med myyyycket mark till..så..det finns alltid en massa skoj att plocka med sig hem :)
Styvfar hjälpte mig med att holka ur en stubbe med hjälp av en motorsåg:

IMG_3620.JPG
Det bara snöade spån :)

IMG_3635.JPG
Insidan :)

På vår framsida :)

IMG_3651.JPG

Nu skall jag bara fixa en liten tomte som skall sitta/stå på stocken :)

….

Blir att skriva av mig lite lätt så här mitt i natta. Har tydligen svårt att somna ikväll vilket leder till att jag har tusen tankar som snurrar runt i mitt huvud.
Något jag verkligen stör mig på hos mig själv är att jag är så förbannat känslig för allt. Verkligen allt!! Häromkvällen började jag smålipa för mig själv när jag åkte förbi ett överkört rådjur..det har även hänt när jag sett en överkörd hare längs med vägkanten. På den nivån är det, då kan ni tänka er hur det kan vara till vardags.
Hatar’t!
Läkaren samt min kbt-psykolog på ”ätstörningsmottagningen” säger att det är en enormt fin egenskap, att det är något man skall vara stolt över.
Men vad är det att vara stolt över, undrar jag?! Jag tycker bara synd om mina nära och kära som får se min mesiga sida jämt och ständigt, i olika former.

God natt.

IMG_3634.JPG