FyFAN vad deprimerad man blir av att se sina forna toppformsbilder från 2008. Men hellre se ut så här som jag gör i dagsläget och äta ”normalt” nyttigt än så som jag åt då (typ 80-90% bestod av frukt och grönt dagligen då det var som ”värst”…..inte bra). Insåg aldrig då hur pass liten jag egentligen var, och inte heller hur pass osunda mina matvanor var då plus att jag stirrade mig blind på vågen.  Frukt och grönt i all ära, men inte så mycket/dag istället för ”vanlig” mat.. Nu i efterhand förstår jag varför många i min närhet sa åt mig att bromsa. Det är inte lätt att lyssna då. Man mindes bara på ”Åh, vad fin du har blivit! -Vad duktig du är” (dessa ord är också ”viktiga” och otroligt roliga att höra under tiden man minskar! Men samtidigt kan det bli en negativ tanke) . Man var ju livrädd för att gå upp i vikt(det är lätt att vara eftersmart.). Allt kretsade osunt mycket om träning och kost och vikten. Frukt och grönt, sallad här och magraste proteinkällan där, mera grönt. Muskler ville jag inte ha. Ville vara smal och slank.
På kalas tog jag med mig en yoghurt + 1 banan och åt.
Det spårade ut efter 6-7 månader av superstrikhet. 2009 började jag kämpa med ”matdemonerna”, började sakta men säkert gå upp , och 2010 vägde jag +22kg igen ..och efter mitt 1:a jobb i gbg hade jag gått upp ytterligare 11kg pga att jag vantrivdes på jobbet (hade aldrig klarat 3 månader utan de härliga kollegorna:) )…
Men vet ni vad? Hur konstigt det än må låta så är jag JÄVLIGT glad över att jag gick upp allt det där + 11kg till (totalt 22kg. En otroligt trökig siffra men…).. Men allting har sin mening. Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv på vägen, både psykiskt och fysiskt. Något jag aldrig hade gjort om jag hade trampat runt bland i sallad-smal-träsket ännu.
Gick ju ner 23kg fett på 20 veckor mellan juni-sista november 2010. Gick upp litelite mer än hälften utav det under julen och fram till våren (läser av mina kroppsmått), sedan har jag haft lite svackor då jag plussat på då och då och gått ner dom lika snabbt igen här o där. En jävla jojo-effekt med andra ord. Någonting jag OCKSÅ lärt mig på. Ännu en lärdom till hur jag tänker/känner/är i vissa situationer och VARFÖR mat/sockersug anfaller mitt huvud. För allt sitter i huvudet. Jag vet ju hur och vad jag skall äta för att bli mindre och dessutom hålla vikten. Men så har det blivit som det vart emellanåt…

Var inne hos söta kompisen Auranah förut och såg denna länk (update: den länken existerar inte längre tyvärr ) , vilket jag tycker många skall läsa. Själv hade jag förnekat alla punkter om jag hade läst det 2008-2009. Precis som en missbrukare som skulle läst om varningssignaler om missbrukare ungefär.
Att komma till insikt och erkänna för sig själv att någonting inte står rätt till hos sig själv (oavsett om det rör sig om mat/träning/missbruk/m.m)  är otroligt starkt, att berätta för 1 enda person känns så befriande. Jag berättade för 2 personer. Sedan 2 till. Jag tog mig ur skiten själv och bearbetar min ”matmentalitet” med hjälp utav min underbara PT/Coach.
Har min underbara PT/Coach att tacka så sjukt mycket för all hjälp, tröst och stöd just när det gäller den mentala biten när det gäller kosthållningen. För maten är min akilleshäl.
Att lägga pengar på en person som har nästan 20års erfarenhet (+ massa år av utbildning) inom kost- och träning är den bästa investeringen jag någonsin har gjort! Dietisten på vårdcentralen är ett skämt. Iallafall i min kommun.  Jag är så tacksam över att ha en sån jäkla kunnig människa i min närhet. Tack för att du finns, Mikael!

Så, ”dagens” mål jag eftersträvar är en SUND vältränad/spänstig kropp där mina former är kvar. Och jag gör det på ett sunt sätt. Jag äter efter tallriksmodellen, mycket protein och lagom mängd med frukt/grönt om dan, äter mindre än vad jag gör av med, tränar mer än vad många mäktar med (och träningen är ju det roligaste jag vet! ) och det överflödiga fettet skall bort (inte allt, bara det onödiga) och muskler skall synas!
Och det ”härligaste” utav allt; jag har 1 ätardag/veckan. Äter det-som-inte-finns-på-kostprogrammet helt enkelt, som tex pizza (orkar bara en halv nu för tiden visserligen) .. Den senaste månaden har jag inte alls överskridit någon överdriven kalorimängd, vilket också har synts på måttbandet eftersom jag plussat upp så lite under sista semesterveckan (7cm totalt över hela kroppen istället för 20cm…) , vilket min PT såg och reagerade över direkt när han granskade min måttabell.
-”Ina…nu har du lärt dig nånting!!”.

Jag är lyckligare än någonsin ”trots” de kilona som är kvar <3